Sitter o vet inte vad jag ska skriva.. om jag ska skriva… Skriver de som kommer ur mig bara. Vill bara få ur mig.

Jag kan inte förstå, inget som sjunkit in än. Blir bara ledsen när jag tänker på de. Men sen tänker jag på alla roliga stunder. Alla skratt och din goda mat. Då blir jag glad. Ler av tanken på hur vi två satt i ditt kök och smygtitta på alla som gick förbi.

Din favoritblomma var Pelargon. De var de sista vi sa till varandra och de är fint att vi hade en sista stund där vi satt o prata om blommor och hur roligt du tycker att de är med blommor.

Som sagt jag blir ledsen och kan inte förstå men när jag bara ser tillbaka på de roliga blir jag glad. Du hjälpte mig mycket när jag var liten och du var och är den bästa farmorn man kunde kan ha!

Vila i frid Alfhild 1919 – 2010